Min längtan till Colombia, går inte att beskriva. När min salsa skiva som min syrra brände är sönderspelad så man knappt kan lyssna på den mer, då vet man att de är dags att åka. Klarar inte mer, sitter nästan och gråter, fan ibland får man sånna här stunder då de bara värker i hjärtat av längtan. Ni med all er släkt i Sverige kommer aldrig förstå den här känslan. Och jag är avundsjuk. Ni borde va lyckliga. har inte en enda släkting i Sverige. Inte en enda. Vill bara iväg nununu, till Colombia, till min släkt, mitt allt, mitt blod, mina gener, min kultur. Mi vida.